lördag 13 februari 2016

En väldigt lycklig Charlie!

Idag har jag och Challeman kunnat ta oss en riktigt lång promenad tillsammans, bara han och jag, äntligen! :)

Egentligen så klarar inte mitt knä av så långa promenader vilket jag märkte idag då jag fick halta fram över halva biten av promenaden. Så det kanske får bli så att vi får ta det lite lugnare ett tag, samtidigt som jag försöker få knät att bli bättre med alla de konstiga övningar som jag fått av min sjukgymnast. Men det är ju trots allt väldigt viktigt, för bra i knät måste jag bli så att jag kan göra allt det som jag vill göra utan att det ska göra så fruktansvärt ont.

Men idag fick det gå ändå. Charlie fick gå lös en bra bit i början, tills vi kom fram till det som vi kallar för 'stora vägen' och under hela den biten rejsade han hit och dit som en duracellkanin. Lyckligare Charlie har jag inte sett på länge - lyckan var total! Samtidigt som han höll sig till sina glädjerus så kom han hoppandes till mig flera gånger för att få beröm och godis och han hade inte en tanke på att dra iväg nånstans! Sååå härligt! Kan han inte alltid vara så? Knasbollen!

Resten av prommisen fick han få i lina och i koppel på grusvägarna, men det nöjde han sig med också. Nosen var rättså limmad i backen och jag ville inte behöva leta efter honom i skogen så det fick bli lina på för hans del. Men att det gick så bra första biten är jag väldigt nöjd med! :)





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar