fredag 1 juli 2016

Älskade Charlie ♡

Jag har kort sagt inte haft så stor lust att träna ända sedan jag kom på att tävla inte är min grej och därför har jag helt lagt det åt sidan ett tag. Jag har tänkt över vad det är jag verkligen vill och vad Charlie verkligen vill och vad vi tycker om att göra tillsammans. Under några veckors tid har vi bara promenerat och även cyklat en del och jag har fokuserat på att släppa allt som har med träning/krav/tävling att göra. För krav ska inte ens finnas om man håller på med det - det ska bara vara KUL! Jag tror att nyckeln till att lyckas faktiskt är att bara ta allt på ett lätt och roligt sätt och göra allting till någonting bra, även om det kanske inte blir som man tänkt sig. Den grundtanken har i vilket fall jag börjat försöka hålla nu. Jag lyckas väl sisådär - men någon gång kanske jag är där och kan hålla fast vid det hela tiden. 

Jag har även slutat lägga tid på att faktiskt bry mig så mycket om hur alla åker runt och tävlar och skriver glada inlägg på sociala medier. Jag förstår helt klart lyckan och jag önskar så att jag också kunde få känna så eller att jag kunde glädjas med andra. Men så är inte fallet och jag påverkas mycket av andra och därför lägger jag mig längre inte i bara för att jag faktiskt inte klarar av det just nu. Jag tar ut det över mig själv och går bara runt och grubblar över varför jag aldrig lyckats med Charlie och vrider och vänder på det och ser bara dåliga saker med mig själv och med mig och Charlie som team. Det hela blir som en ond cirkel och då blir aldrig saker och ting bättre. 

Med dessa veckor utan träning har jag hittat tillbaka till där jag var från första början när Charlie blev min för över 4 år sedan. Jag är så glad och tacksam bara av att jag har en hund. Han må inte vara den jag kanske hoppades på att han skulle vara och vi har inte nått de mål som jag hoppades att vi faktiskt skulle göra. Jag hade en dröm och jag har haft för höga krav på mig själv och på Charlie och jag har inte insett vilken fantastiskt hund han är. 

Jag har visserligen alltid tyckt att Charlie är otroligt vacker och tokig och jag har alltid älskat honom över allt annat - men nu med tiden ser jag små, små saker med honom som jag bara älskar så otroligt mycket. Han är världens bästa promenadkompis som alltid hänger på och är glad oavsett väder och han strosar alltid så glatt och är väldigt lyhörd och duktig i koppel samtidigt som han kan få sina ryck ibland och bli helt tossig. Hans trav kan jag inte se mig mätt på och hans päls är världens härligaste. 
Han hänger med överallt och har alltid en glad svans. Nu när matte övningskör så är han med i bilen och han är ett utmärkt moraliskt stöd. Han ser till och med väldigt stolt ut där han sitter i baksätet och hänger med i vad som händer. 
Han är lättsam i ALL hantering och han finner sig i precis allt jag gör med honom. Klippa klor, borsta, raka med klippmaskin och rycka öronhår är inga problem. Borsta tänderna fungerar finfint det med. 
Charlie är en otroligt lättsam hund och han går att ha med precis överallt och han är lugn och trygg i sig själv. Han är en stark och tuff kille som samtidigt är en liten kelgris som gärna kryper upp i mattes knä. 
Och med den här lilla beskrivningen av hur min härligaste Charlie är, så tror jag nog att jag borde ta och klappa mig själv på axeln och säga att jag gjort en hel del bra saker med honom. Jag ha lyckats få honom till ALLT det här och det är faktiskt bara min förtjänst. Han är en ängel i vardagen och han är så otroligt lättsam. Men även en ängel har sina mindre bra sidor och ibland kan min lilla ängel vara en riktig liten räka som går allt och alla på nerverna. Men vad gör väl det? Charlie är min bästa vän och jag kunde inte vara mer glad över att just han är min. Han är en vän som jag aldrig kommer att förlora och han har alltid funnits här för mig - ända sedan den tiden då han tassade efter mig i lägenheten i Sthlm för mer än 4 år sedan och såg upp på mig med sina fina mörkbruna valpögon. Samma ögon ser jag idag men istället en otroligt vacker wheatenkille i sina bästa dar' som fortfarande är lika glad och nyfiken på livet och som älskar mig lika mycket som jag älskar honom - trots att matte är som hon är 

Mitt finaste energiknippe och lyckopiller. Älskade Charlie 

3 kommentarer:

  1. Vilken härlig text! Det viktigaste är inte prestationer, det har jag också förstått nu och lagt krav och träningsprestationer på hyllan ett tag.
    Du & Charlie har verkligen ett bra band med varandra, det syns på långa vägar! ❤️

    SvaraRadera
  2. <3 <3 <3 Ni är bäst

    SvaraRadera