torsdag 5 januari 2017

Året 2016

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om året som varit. Ett riktigt flopp-år känner jag väl mest när jag tänker tillbaka på det. Vi har nästintill inte tränat alls och suget till att försöka har inte heller funnits eftersom att jag bara tappat lusten och orken eftersom att saker och ting bara gått emot mig, och det har inte bara med hunderiet att göra utan det har väl varit så i det mesta. Någonstans förlorade jag självförtroendet och någonstans gav jag upp litegrann. Jag vill så mycket mer än vad jag vågar och det känns hur jobbigt som helst. Men jag kommer att hitta orken, självkänslan och tron på oss som team igen - det är jag säker på.  
I det här inlägget tänker jag ta upp de positiva sakerna med året och verkligen ta fram det som gjort mig glad och stolt och det som gjort att jag känner att jag vill det här ändå, för i grund och botten så älskar jag att träna med Charlie och vi har det så bra tillsammans, han och jag.

I februari var vi på kurs en hel helg tillsammans och nördade ner oss i de högre klasserna i rallylydnaden tillsammans med ett gäng wheatenmänniskor. Det var otroligt lärorikt och krångligt men så otroligt kul att få vara iväg och ta emot individuella tips utöver enbart rallyn som stärkte oss i träningen runtomkring. Det gav mig mycket inspiration. 

Vi började också spåra lite bruksspår och har börjat lägga in lite apporter och föremål enbart för att få upp intresset för det. Charlie älskar verkligen det där med att få använda sin lilla nos - något som passar både honom och mig bäst just nu för där är det verkligen bara han och jag och ingen annan som stör. 

Vad det gäller viltspåret har jag haft fokus på att träna återgångar med honom och jag la korta kluriga spår med flera återgångar i efter tips jag fått av bästa Barbro! Jag kämpade och planerade spår och tyckte inte det gick någe vidare bra alls ändå. Så åkte vi i vilket fall iväg på SWTKs KM i viltspår för att göra vårat bästa och möta alla konkurrenter i de underbara Årsunda-skogarna. Domarens kommentar i slutet var "den där återgången var som en instruktionsfilm för hur en återgång ska gå till...........otroligt duktig spårhund du har!". Jag blev så otroligt glad och jag kände mig faktiskt riktigt duktig själv efteråt för att det just är återgångarna jag kämpat så mycket med. Det kunde inte ha blivit bättre! En 4:e placering slutade Challe på, och det var han verkligen värd tycker jag, så som han kämpade. 

Någonting som jag inte ens skrivit ut här är att vi faktiskt fick en plats på Terrierklubbens Viltspårs SM. Jag fick veta det så kort tid innan och avståndet gjorde att jag inte kunde ta mig dit. Att vi fick vara med är en stor grej bara det för mig och jag hoppas att vi någon gång kan ta oss till toppen och verkligen få ställa upp - för det skulle vara så otroligt häftigt och kul!

Det jag mest tar med mig från det här året är mina tankar kring hunderiet som blivit helt annorlunda och tagit en ny vändning. Jag har inte skrivit mycket i år men jag kommer länka tre inlägg som avslut på det här inlägget. Tre inlägg som är ganska starka och stora för mig och som var jobbiga att skriva. Och jag tycker att de är väldigt viktiga för att sammanfatta det här året. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar